En scoutmammas berättelse

Jag har alla tider ogillat att sova i tält. Att ligga vaken och frysa på ett hårt och knöligt underlag för att vakna i soluppgången allt annat än utvilad – ända tills jag lovade min ”Karisgosse” att komma med på familjescoutläger sommaren 2017 för att sova bredvid honom i tältet, enbart för att han skulle våga stanna de två nätterna vargungelägret varade …

Första timmen av lägret kände jag mej precis som lägernamnet, Bakom flötet. De sa att man som förälder inte behövde någon scoutkunskap och det var ju tur eftersom min scoutkarriär fram tills nu bestod av en handfull träffar som vargunge i St. Simons sjöfarare i början av 90-talet samt umgänge med en bunt finlandssvenska scouter på den Seglande Scoutskriftskolan som ordnades på min hemort ett antal år senare.

Men tack vare alla glada ledare och scouter av varierande ålder som tålmodigt berättade, instruerade och peppade mig så fick de mig som förälder att känna mig väldigt välkommen och inkluderad i den härliga gemenskap som rådde på lägret. Jag träffade nya människor som alla verkade ha samma värdegrund: att alla är lika viktiga och värda oavsett ålder, kön eller förmåga. Jag fick känna på hur man har fiilis med stil!

Innan lägret fick jag en avgörande 10 minuters snabbkurs i hur jag överlever tältlivet samt låna rätt utrustning av en väninna som är en hardcore scout. Tack vare hennes ovärderliga råd, mjuka liggunderlag och varma sovsäck fick jag en så positiv upplevelse av att sova i tält att jag frågade barnen om jag fick följa med på scoutläger med dem följande sommar. I år var det jag som frågade barnen om de också tänker komma på lägret i sommar.

Efter det första lägret blev jag biten och har hängt med på Karis Flickornas evenemang så som bland annat utedag, våravslutning och en förläggning.  Som förälder har jag förutom att delta i evenemangen bl.a. assisterat i lägerköket, fungerat som ”lägermamma” som sökt reda på försvunna strumpor och smörjat olja på de kliande myggbetten, satt ut spårning och gjort upp en lägereld. Jag har fått ta en aktiv roll i en verksamhet tillsammans med mina barn och på samma gång utmana mig själv på sådana områden var jag är en riktig nybörjare. Det bästa är att jag och barnen har en gemensam hobby i scoutingen.

Just nu är jag en scoutmamma som skall vara med och planera inför sommarens läger och som tycker det är givande och roligt att vara med så mycket som jag känner att jag hinner. En scoutmamma som i smyg drömmer om att en dag bli en riktig scout.

En berättelse av scoutmamman Jenny Rokka

Vice kårchefen presenterar sig

Amelie på hösthajk på Sutarkulla.

Min scoutledarkarriär inledde jag som 14-åring och har sedan dess haft flera olika roller inom kåren. Under våren 2019 har jag inom Karis Flickorna flera uppdrag på gångs. Jag är akela för vargungeflocken Vargarna, programchef i kåren och vice kårchef.

Akela (eller ledare för vargungarna) har jag varit sedan hösten 2018 och var ett uppdrag jag aldrig provat på tidigare – väldigt spännande och roligt att ha möten tillsammans med de yngsta scouterna!

Som programchef ska jag stöda grupperna i kåren och hjälpa dem att förverkliga scoutprogrammet. Ibland hoppar jag in på något möte och hjälper dra, ibland är det att ha kolla med ledarna att allting funkar och rullar på eller inspirera dem.

Vice kårchefen är kårchefens högra hand – hjälper och stöder kårchefen och ser tillsammans med styrelsen till att kåren har verksamhet och att allt pappersarbete inom scoutingen sköts.

Andra roller som jag har provat på inom scoutingen är bland annat lägerchef, vice lägerchef, kårchef, sekreterare, styrelsemedlem, ledare för äventyrsscouter och spejarscouter, ordnat hajker och förläggningar och säkert några flera uppdrag.

Jag har själv valt att utmana mig själv och prova på nya saker och har fått stöd av andra ledare i min uppdrag. Ibland har de inte gått som man tänkt sig, men visst lär man sig av det. Learning by doing har funkat för mig !

Amelie “Amme” Malmberg

Amelie hör till kårens aktivaste ledare som har hunnit prova på många olika typer av ledaruppdrag under årens gång.

Karis Flickornas nya kårkläder

Nu finns Karis Flickornas nya kårkläder till salu i en ny webbshop. I utbudet finns två stycken t-skjortor, en i unisexmodell och en i barnmodell, samt en sweatshirt i mörkblå färg. Dessa passar bra för dig som kanske inte har en riktigt scoutskjorta att fästa dina märken i eller att bära vid högtidstillfällen.

Därtill finns naturligtvis en uppdaterad version av den traditionellt röda ”KF-hupparin” samt en svart modell med dragkedja med KF:s slogan ”Fiilis med stil” tryckt över ryggen.

Ytterligare har vi kompletterat webbshoppen med en snärtig tygpåse med trycket ”Fiilis med stil” som finns i färgerna röd och blå. Tygpåsen passar fint som förvaring till dina scoutgrejer eller varför inte som matkärlspåse på läger?

För varje köpt produkt går ca 1€ till kårens verksamhet.

Du kommer till kårklädernas webbshop genom att klicka här.

Nu kan du anmäla dig till sommarens läger!

Du har väl inte missat att du äntligen kan anmäla dig sommarens scoutläger KOMET ’19? Lägret går av stapeln i Hållsnäs, Svartå mellan 28.7-1.8. I och ordnas scoutlägret tillsammans med Karis Gossarna, Ekenäs Skogsvandrare och Ingå Scouter.

Hoppas du kommer med och upplever sommarens bästa läger tillsammans med gamla och nya scoutvänner! Tag gärna kontakt om det är något du funderar på. Läs mer om sommarlägret här.

Karis Flickornas årsbok 2018

På Karis Flickornas vårmöte 21.3 godkändes bokslutet samt årsboken för 2018. Nu finns årsboken att läsa i webbformat här, du kommer också till boken genom att klicka på pärmbilden här ovanför. Ta gärna del av vad vi sysslade med under vårt jubileumsår 2018, trevlig läsning! Om du är intresserad av tidigare årsböcker hittar du dem på våra verksamhetssidor.

Uppslag ur årsbok 2018.

Rebelltjejshajk i strålande vinterväder på Davatorp

Fredagen den 8:e mars samlades ett gäng Karis Flickor vid Scoutstugan Davatorp i Ekenäs för att ha hajk! Temat för hajken var ”rebelltjejer” samt specialmärkena Detektiven och Signalisten.

Hajken inleddes på fredag kväll, då äventyrsscouterna fick söka efter ledtrådar i skogen för att lösa ett klurigt rebelltjejsmysterium och till middag serverades en god tacobuffé.

Fredagen hade varit ganska regnig, men följande dag vaknade vi upp till strålande vinterväder och var redo för en ny dag full av program.

Under dagen gjorde scouterna uppgifter till specialmärket Signalisten och fick lära sig morsekod, teckenspråk, hemlig skrift med stearin och citron samt övade på olika signalflaggors betydelse. Lunchen, ”vu-gryta” (eller ”bu-gryta” som vissa ville kalla den) , tillredde scouterna själv på trangia.

På eftermiddagen anlände vargungarna för att ta över ställningarna vid Davatorp, och äventyrsscouternas rebelltjejshelg var så småningom slut. Totalt deltog 17 äventyrsscouter, 7 ledare, 1 scoutmamma och 2 barn i hajken.

Vem är din förebild?

En liten punktering hindrade inte Karis Flickorna som bestämde sig för att cykla till Dalarna.

Har du nångång fått frågan om vem din förebild är? Ingen har ställt mig frågan, men jag har ofta tänkt på vad jag skulle svara på den.

En förebild för mig är inte en perfekt människa. Det är någon som vet vad hon vill och jobbar för det, utan att trycka ner andra. Och jo – hon, för att det känns naturligt för mig att min förebild är en kvinna.

Min förebild är någon som vågar vara sig själv. En som kan lyssna men också få sin röst hörd. En som står upp för mindre och yngre. Någon som värnar om sin omgivning, både miljö och människor.

Vem passar beskrivningen på, då?

Jag kunde räkna upp flera förebilder: från Michelle Obama till Tarja Halonen, från Malala till Isabella Löwengrip. De här kvinnorna och förebilderna är ändå ganska långt bort från min vardag.

Giggi gjorde en stor insats för kåren under sina många år som aktiv ledare och kårchef.

Då jag läste vår 100-års historik insåg jag att det i Karis Flickorna funnits många flickor och kvinnor att se upp till. Flickorna som trampade iväg till Dalarna på sina cyklar på 1950-talet. Eller Giggi, vår långvariga kårchef som under en tid var kårens personifierad. Eller de ledare som inte nämns vid namn i historiken, men som bidragit till att vår kår finns kvar ännu idag, 101 år efter att den grundades.

Det är oerhört värdefullt att växa upp i en flickscoutkår där man är välkommen oavsett om man är pigg och fräsch eller lite mindre pigg och fräsch efter en vecka i skogen. Jag hoppas vi i Karis Flickorna kan erbjuda den här möjligheten åt många flickor i många år framöver.

Och jo, nu vet jag vad jag skulle svara på den där frågan om förebilder. Mina förebilder är alla ledare i Karis Flickorna.

Annika Rönnblad
kårekonom i Karis Flickorna